Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen svensk lag. Grunden i barnkonventionen och i lagen är att alla barn och unga oavsett bakgrund ska behandlas med respekt och får komma till tals.
Det innebär att:
- Alla barn har rätt till alla rättigheter och inget barn får diskrimineras på någon grund.
- Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn.
- Alla barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling
- Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad.
Vad är barnkonventionen?
FN:s konvention om barnets rättigheter, eller barnkonventionen som den ofta kallas, antogs av FN:s generalförsamling 20 november 1989. Konventionen om barnets rättigheter innehåller rättigheter av olika karaktär. Medborgerliga och politiska rättigheter och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Dessutom innehåller den här konventionen ett antal rättigheter av skyddskaraktär, vilket var en av anledningarna till att världssamfundet ville ha ett gemensamt dokument för barn. Och nu blir den alltså svensk lag: Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.
Vem berörs av den nya lagen?
Lagen gäller alla barn. Oavsett barnets eller dess vårdnadshavares hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt har alla barn samma rättigheter. Det gäller barnet som individ, barn som grupp och gruppen barn.
Barn har rätt att växa upp under likvärdiga villkor, oavsett var barnet bor. Sverige har fått synpunkter på att det finns en risk att barn diskrimineras på grund av bostadsort. Däremot är positiv särbehandling möjlig, till exempel att särskilt följa upp förhållanden för flickor, barn med funktionsnedsättningar och barn som tillhör ursprungsbefolkningar.
Barn ska skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares, eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Vad innebär barnrättslagen för Hudiksvalls kommun?
I stort sett alla kommunens verksamheter berörs av den nya lagen. Vi jobbar just nu med att hitta rutiner och anpassa arbetssätt så att vi:
- kan visa hur vi tagit reda på vad barns bästa är i den aktuella frågan och hur vi vägt in det i beslutet.
- har arbetssätt för att ta reda på barnens mening i den aktuella frågan.
- har arbetssätt för att ta reda på om någon grupp av barn riskerar att diskrimineras i den aktuella frågan.
- har kunskap om barns hälsa och utveckling, arbetssätt för att ta reda på om frågan får konsekvenser för barns hälsa eller utveckling.
- kan säkerställa att styrdokument harmoniserar med barnrätten.
I alla beslut som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Det gäller alla barn och alla beslut. Det ska göras en prövning av vad som är barnets bästa i varje fråga.
Barnets bästa ska väga tungt men det finns förstås också andra intressen att ta hänsyn till:
- Gällande lagstiftning
- Vad säger konventionen
- Aktuell forskning
- Rådande praxis
- Beprövad erfarenhet
- Sociala nätverket
- Vad säger barn och unga
Vi behöver också bli bättre på att samverka för att det ska bli bra för barnen eftersom barnens rättigheter rör många olika samhällsområden.
Hur ska det gå till i praktiken?
Lagen gäller alla barn och alla beslut, vilket är en stor utmaning. Hur gör vi det möjligt att höra barn som inte har något språk, barn som har ett annat språk än svenska, barn med någon funktionsnedsättning eller barn som är nyfödda?
Det kan ske genom företrädare, det vill säga att det är någon annan än barnet själv som framför synpunkterna. I de fallen är det viktigt att den vuxne har tagit reda på barnets synpunkter och presenterar dem som barnet uttryckte sig och inte förmedlar något annat. Barnets eget perspektiv ska genomsyra företrädarens redogörelse.
När barnet har sagt sina synpunkter ska de beaktas i förhållande till ålder och mognad. Ålder i sig är inte ett kriterium utan barnets mognad ska tas hänsyn till.
Lagen ger inte barn självbestämmande, barn är minderåriga och det är vårdnadshavaren som har ansvar. Det är heller inte tvingande, barn måste inte vara delaktiga om de inte vill.
Varför behövs barnrättslagen?
Alla barn i Sverige har samma rättigheter, enligt barnkonventionen. Samtidigt vet vi att det inte ser ut så för alla barn i Sverige. Det visar Barnombudsmannens samtal och enkäter med barn. Barns mänskliga rättigheter kränks varje dag. Barnrättslagen kommer att göra skillnad för bland andra barn som utsätts för våld i hemmet, i skolan och i närområdet, menar barnombudsmannen. I den senaste årsrapport har Barnombudsmannen identifierat utsatta förorter och kommuner där barn statistiskt sett har bland annat sämre skolresultat, ekonomi och hälsa. I rapporten berättar drygt 900 barn hur det är att växa upp i storstädernas förorter och glesbygdskommuner.
Tidigare granskningar har visat att barn utsätts för våld när de är placerade i samhällets vård och att barn med funktionsnedsättning utsätts för kränkningar. Dessutom utsätts barn för våld och övergrepp i den egna familjen. Barnens berättelser om våld visar att samhället i praktiken inte ger barnen det skydd de har rätt till enligt barnkonventionen. Att stärka barns mänskliga rättigheter genom att göra barnkonventionen till lag är därför nödvändigt:
- En lag kan direkt tillämpas av domstolar och myndigheter.
- Barnrättslagen kommer att bidra till att barn ses som rättighetsbärare.
- Luckor som finns i lagstiftningen kan täppas till.
- Barnrättslagen får företräde framför förordningar och myndighetsföreskrifter