Hudiksvalls historia

Utsikt över Lillfjärden och Hudiksvall en fin kväll när solen är på väg ner. På andra sidan ligger bebyggelse och den vita kyrkan med svart tak. Himlen är svagt gulbrun med vita moln.

Den 6 februari 1582 beslutade Johan III att ge Hudiksvall stadsprivilegier. Detta innebar rättigheten att i staden Hudiksvall bedriva handel och hantverk. Hudiksvall bildades av de två byarna vid Hornåns utlopp i Lillfjärden, Hudik och Vallen. I byarna bodde det då totalt ca 1000 personer. Hudiksvall blev Norrlands andra stad och invånare började flytta in. 1590 byggdes den första kyrkan i staden. Ruiner av denna kyrka kan man hitta i nuvarande Sofiedal. Man har även hittat andra fornlämningar som ett flertal gravar från järnåldern/vikingatiden på många olika platser runt Hög och Rogsta.

Handel var tillåten endast i staden. Man var tvungen att betala tull för att få föra in varor. Därför byggdes ett staket runt hela staden med en tullport i väster, vid nuvarande Västra Tullgatan och en tullport i öster, vid närvarande Östra Tullgatan. Det förklarar t.ex. varför det kallas Öster och Väster idag.

Endast efter 40 år var staden i behov av en förflyttning av hamnen och staden flyttades till nuvarande position. 1615 revs Rådhuset och man började att flytta staden mot havet. Beslutet att flytta staden kom eftersom Lillfjärden, deras hamn, blev mindre på grund av landhöjning och vattennivån i öppningen av Lillfjärden sjönk. Följden blev att det blev svårt för båtar att komma in i Lillfjärden och de gick på grund. Staden förflyttades 1622 på kungligt befäl av Gustav den andre Adolf (Gustav II Adolf) och det sägs att Olof Bure gjorde stadsplanerna. Dåvarande stadens centrum låg där restaurangerna McDonalds och Frasses ligger i nuläget.

Att Hudiksvall ligger där det ligger beror på att staden har nära till havet. Det är bra för handeln, man får mat från fiske och tillgång till vatten. Hudiksvalls borgare började tidigt segla med sina varor till andra länder t.ex. Frankrike och Spanien samt till dåtidens stora hamnstäder; Lübeck, Danzig, Riga och Narva. Handelsfartygen förde med sig bräder, järn, hästskor, älghudar, björnhudar, smör, späck, tran, tjära och fisk. De varor som de förde med sig hem var kläde, salt och andra kryddor, krut, bly, hampa och mjöd.

Hudiksvall styrdes från början av två borgmästare och tolv rådmän. Dessa utsågs av borgerskapet vid den stora Valborgsmässorådstugan den 1 maj varje år. Oftast valdes några av de mest framgångsrika köpmännen till dessa poster. Vid mitten av 1600 talet minskade man antalet förtroendevalda till en borgmästare och fem rådmän.

År 1642 började man bygga en kyrka där nuvarande kyrkan står. Det kom att ta lång tid och inte förrän 1672 kunde man inviga kyrkan. 1691 slog åskan ner i den nybyggda kyrkan. Eld utbröt och det mesta av inredningen förstördes. Det var ett slitsamt arbete att bygga upp kyrkan igen och 1715 var kyrkan återigen brukbar.

8 april 1670 drabbades Hudiksvall, som fortfarande var byggt i trä, av ännu en brand. Så gott som hela Hudiksvall brändes ner. Det var bara kyrkan, som var under konstruktion, och en bod som stod på pålar ute på vattnet, som klarade sig. När de skulle bygga upp staden igen beslutade man att göra staden mer ordentligt byggd, med raka gator och större utrymme. Staden blev på så sätt större.

1721 kom ryssarna och brände ner städer längs Sveriges kust. Efter branden i Hudiksvall stod bara en stuga och kyrkan kvar.

Det här är en dikt om ryssarnas fälttåg 1721 skriven av Olof Broman. Dikten berättar om den kula som sköts in genom östra fönstret och fastnade i kyrkväggen i St Jakobs kyrka.

“När sjutton hundra ett och tjugo skrifvas månde. Den tjugo andra maj vår stad, den var i vånde. För ryssen, som i grund densamma förstörde då. Guds hus och tempel dock helt skadelöst fick stå. Fast denna kulan som inunder taflan hänger. Af fienden skarpa skott sig genom fönstret tränger. Vår altar tafla hon dock ingen skada vant; Ty prisas Gud af oss i allo land.”

Först i slutet av 1720 talet var Hudiksvall uppbyggt igen efter ryssarnas härjningar. I det stora hela kom staden att se ut som före branden. Stadens förmögna borgare hade dock byggt större och bekvämare än förut. Fortfarande var dock Hudiksvall en stad helt byggd i trä. Detta skulle återigen visa sig ödesdigert.

Hudiksvall har härjats av bränder åtskilliga gånger, bland annat 1670, 1714, 1792 och 1879 (Fem gånger på 309 år).

Den mest omfattande branden anlades 1721 av ryssar. Endast kyrkan och en enda liten stuga, Rysstugan, kom att stå kvar efter den branden. Staden fick en ny stadsplan 1792 vid återuppbyggnaden efter ytterligare en storbrand. I östra delen av staden genomfördes då rätvinkligt rutnätsmönster, men de delar som inte brunnit ner fick behålla sitt tidigare utseende. De västra delarna reglerades med en stadsplan år 1823.

På senare år fick Hudiksvall smeknamnet Glada Hudik efter de glada fester som förr hölls ibland annat stadens teaterpark.

Befolknings utveckling

  • 1600-talet ca 1 000 invånare
  • 1686 ca 4 39 vuxna
  • 1710 ca 4 33 vuxna
  • 1766 ca 1 021 invånare
  • 1800 ca 1 369
  • 1810 ca 1 429
  • 1820 ca 1 630
  • 1830 ca 1 773
  • 1840 ca 1 926
  • 1850 ca 2 016
  • 1860 ca 2 656
  • 1870 ca 3 242
  • 1880 ca 4 464
  • 1890 ca 4 804
  • 1900 ca 4 902
  • 1910 ca 7 734
  • 1920 ca 7 564
  • 1930 ca 7 321
  • 1940 ca 7 352
  • 1950 ca 8 756
  • 1960 ca 11 979 (Idenor börjar räknas med)
  • 1965 ca 15 798 (Hälsingtuna börjar räknas med)
  • Hela Hudiksvalls Kommun Räknas
  • 1970 ca 36 282
  • 1975 ca 36 692
  • 1980 ca 37 538
  • 1985 ca 37 604
  • 1990 ca 38 328
  • 1995 ca 38 708
  • 2000 ca 37 454
  • 2005 ca 37 004
  • 2010 ca 36 849
  • 2015 ca 36 924 (15 015 i Hudiksvalls stad)