10 december

De återfinns över hela landskapet, förrådsbyggnader upphöjda med ben så vinden kan vaja gräset under golvbrädorna. Som en vaktpost står häbret kvar och håller uppsikt över generationer som kommer och går. Karaktärsskapade intill de gamla gårdarna.

Häbret har i många fall mist sitt ursprungliga syfte, nämligen att husera sådant som gården behövde förvara torrt och skadedjurssäkert. Oftast var det spannmål, men även annat livsmedel som bröd och charkuterier kunde hängas in. Idag förfaller häbrena i takt med övriga förråds- och ladugårdsbyggnader som står tomma. I vissa fall har ägarna moderniserat byggnaden och låtit det bli gäststuga. Det är en användning som inte är allt för långt ifrån originalsyftet, då översta våningen även förr på vissa gårdar användes som sovutrymme för drängar eller pigor.

Häbrena byggdes på stolpar och var ofta två eller tre våningar höga. Från 1860-talet och framåt sågades stockarna av när man timrade upp hus. Före den tiden högg man av stockarna vid knutar, fönster, dörrar och gluggar. Genom att studera timret kan du alltså avgöra ungefär tidsålder på det timrade häbret. I regel var härbret välbyggt för att stå emot fukt och skadedjur. Av rädsla för bränder placerades härbret ett stycke utanför den övriga gårdsbebyggelsen, men byggnaderna har i många fall flyttats från sin ursprungliga plats.

I Sverige är härbrets förekomst huvudsakligen kopplad till det nordsvenska gårdstypens utbredning, och återfinns i ungefär samma geografiska områden som fäbodbruket. De har dock troligen tidigare förekommit längre söderut, och liknande byggnader återfinns även i Kanada, Finland och Ryssland, alltså platser med ungefär motsvarade klimat som vårt.