7 december - Långvinds bruk

Att välja en byggnad inom Långvinds bruk och berätta om enbart den skulle innebära att missa en helhet. Bruket som är beläget söder om Enånger och strax norr om Långvind berättar om en svunnen tid.

Järnbruket anlades på 1600-talet i Långvind, där läget vid kusten var gynnsamt med tillgång till vattenkraft, hamnen i yttre havsbandet och skogens resurser. Från 1600- talets anläggning finns inte mycket kvar, då bruket plundrades och brändes av ryssarna i början av 1700-talet. Bruket byggdes upp igen utefter kanal- och dammsystemet. Bruket, med sina anställda och sina bostäder, utgjorde ett eget samhälle med affär, kapell, skola m.m. När järnbruket stängdes ner 1903 var redan sågverksindustrin etablerad i Långvind. Sågverk och ångkraftanläggning anlades till vikens innersta del. Ångdriften lades ner på 1950-talet. Brukets många byggnader har under årens lopp underhållits genom föregående fastighetsägares försorg. Några byggnader är i mindre gott skick men inte mindre värdefulla för den sakens skull. De allra flesta byggnaderna samt resterna av anläggningar och ruiner har betydelse för helhetsmiljön som delar i den samhällshistoria som skrivs genom den. Ett flertal byggnader har dessutom ett mycket högt bevarandevärde.

Långvinds herrgård uppfördes år 1799, och parken intill är med hänsyn till sin ålder ett ovanligt inslag i Hälsingland. Troligen har parken ändrat skepnad flera gånger, vilket också bekräftas av äldre fotografier och uppmätningar.

Intill herrgården finns ett kapell med tillhörande klockstapel. Just denna ”klocka” har en högts ovanlig form. Den utgörs, passande nog i en gammal järnbruksmiljö, av ett bockat järn. Vid slag på denna järnbit bildas ett klingande ljud som upplyste bruksborna om att det var dags att infinn sig i kapellet.