7 december
I vår kommun fanns en gång i tiden många levande fäbodar. En av de största i Delsbo socken var Svartvallen som ligger högt på Blacksåsbergets norrslutning.
Från vallen går en stig upp till bergets topp från vilken utsikten är fantastisk. Svartvallen hade under storhetstiden 14 vallstugor. Den anlades troligen någon gång kring 1860-1870 av Snickar-Mårten med familj. Enligt folksägen var detta första bosättarna i Bobygda och de hade det besvärligt med troll och skogsrå, som ständigt rev ner det människorna byggt. Vändningen sägs komma då bergtrollen behövde hjälp av snickarens hustru vid en förlossning. Sedan den dagen rådde god sämja mellan troll och människor på Svartvallen.
Örvallen
På fäbodvallarna levde under somrarna fäbodstintor/valljäntor tillsammans med gårdens djur eftersom betet inte räckte till nere i byn där odlingsmarken brukades för att fylla ladorna inför vintern. Att vara valljänta var ett hårt arbete där det till exempel ingick att skydda korna från björn som förekom rikligt i skogarna. Kom björnen skulle flickorna gå emellan och försöka skrämma bort den med skrik och påkar. Dräktiga kor var i störst fara, men givetvis var det ett riskfyllt uppdrag även för flickorna.
Det mesta av fäboddriften upphörde när mejeriföreningarna utvecklades under tidigt 1900-tal. 1920 var det endast valljäntor i två stugor på Svartvallen. Eftersom vägarna upp till vallarna ofta var dåliga blev underhållet eftersatt och många byggnader förföll och försvann. Idag är miljöerna kring de äldre fäbodarna uppskattade miljöer både sommar- och vintertid, mycket tack vare fina leder och skidspår som främst hålls öppna av ideella krafter.
Fäbodkulturen är en levande tradition som innefattar allt från djurhållning och betesmarker till mattraditioner och musik. Beslutet om att fäbodkulturen skrivits in i listan över mänsklighetens immateriella kulturarv fattades den 3 december 2024 på Unescos möte i Paraguay. Det innebär alltså att fäbodkulturen nu är ett världsarv. Läs mer på Länsstyrelsen Gävleborgs webbplats:
