Oppegården

Till Oppegården i Hög hör en öppen hagmark med ett fåtal lövträd och enar vilken hör till de fodermarker i länet som har den allra längsta kontinuiteten av att vara brukad.

Troligen sträcker sig skötseln och brukandet ända tillbaka till yngre järnåldern. Såväl inom som utanför betsmarken finns även rikligt med fornlämningar och andra kulturhistoriska spår.

Området är mycket värdefullt på grund av stora floravärden med flera länsmässigt sällsynta arter. Areal: 3 ha.

Områdesbeskrivning

Till Oppegården i Hög hör en öppen hagmark med ett fåtal lövträd och enar vilken hör till de fodermarker i länet som har den allra längsta hävdkontinuiteten. Hävden sträcker sig troligen tillbaka till yngre järnåldern.

I området har en mängd hävdgynnade arter påträffats såsom backnejlika, bockrot, gulmåra, prästkrage, ängsvädd, ärenpris, slåtterfibbla, kattfot, vårfingerört, vårförgätmigej, stagg, ormrot, rödklint, nagelört, harmynta, tjärblomster och luddhavre. Såväl inom som utanför betsmarken finns även rikligt med fornlämningar och andra kulturhistoriska spår.

Området är mycket värdefullt på grund av stora floravärden med flera inom länet sällsynta arter. Det vackra läget, den långa hävdkontinuiteten och rikedomen på kulturhistoriska spår förhöjer ytterligare värdet.

Betesmarken innehåller partier möjliga att återta som äng. Oppegårdens naturbetesmark är ett Natura 2000-område och ligger inom Hälsingtuna-Högs riksintresseområde för naturvård och kulturmiljövård.